För drygt två veckor sedan gjorde Villaägarnas
Riksförbund ett utspel där de trumpetade att forskare sågar den rapport från
Chalmers Industriteknik som handlade om att mäta resultatet vid en specifik
installation i Göteborg.
För det första kan vi konstatera att de hade helt
fel utgångspunkt i och med att de granskar rapporten som om den vore en
forskningsrapport, vilket varken vi eller Chalmers har påstått.
De omdömen som
lämnas av Lars-Olof Nilsson vid Lunds Tekniska Högskola och Sven-Ove
Hansson vid KTH i Stockholm är därför inte relevanta eftersom båda recenserar
en forskningsrapport som inte finns.
För det andra vimsar en av de citerade
”forskarna” till det rejält. Hanno Essén vid KTH Mekanik säger: ” Varför
skulle en process sättas igång och vad är det för process? Går den utan
tillförsel av elektrisk energi? Frågorna hopar sig.”
Ja, det kan man
verkligen instämma i, t.ex. varför han uttalar sig om något som han
uppenbarligen inte har någon kompetens om. Bara namnet ”elektroosmos” antyder
väl att det handlar om elektricitet?! Inte så konstigt kanske att Essén har
förärats utmärkelsen
”Årets förvillare.”
För det tredje verkar de som uttalar sig i
fuktfrågor på Villaägarnas sida inte vara riktigt överens om hur fukt ska
mätas. Ovannämnda Lars-Olof Nilsson, som anses vara en av de främsta
auktoriteterna inom fuktmätning, slog fast redan 19791 att en av de
bästa metoderna att mäta fukt i betong är att montera prober (plaströr) i
betongen vari fukten mäts med en RF-givare (.t.ex. Vaisala eller Protimeter),
vilket är samma metod som Chalmers använde i den aktuella rapporten.
Villaägarna å sin sida förkastar denna metod och rekommenderar
något som kallas för den ”gravimetriska Darr-metoden” eller
”kalciumkarbidmetoden”; en metod som enligt Lars-Olof Nilsson som regel ger för
låga värden. Dessutom innebär metoden ett större ingrepp, då relativt stora
provbitar måste hackas ur väggar eller golv för att resultaten ska ha
någorlunda precision.
Villaägarna verkar dock hoppas på att ingen orkar
ta reda på vad som egentligen döljer sig bakom deras påstående, och vem kan väl
klandra en konsument som inte orkar ta del av 100-sidiga forskningsrapporter.
Däremot tycker man ju att det vore klädsamt att de som uttalar sig om
elektroosmos tog del av det vetenskapliga stöd som finns för metoden sedan
länge.
Vi uppmanar därför Lars-Olof Nilsson, Sven-Olof
Hansson och, i synnerhet, Hanno Essén att läsa igenom rapporten från ett av de
mest rigorösa forskningsprojekt som någonsin utförts inom betong, fukt och
elektroosmos. Bakom rapporten står U.S.
Army Corps of Engineers som rimligen borde vara bättra skickade
att uttala sig i dessa frågor än både Villaägarnas Riksförbunds chefsjurist,
Ulf Stenberg, och Hanno Essén.
1 Fuktmätning. Del 2 av
byggfukt i betongplatta på mark, torknings- och mätmetoder. Rapport TVBM-3008.
Lund 1979.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar